Titta på vilken reklamfilm för psykofarmaka som helst på tv och försök hänga med i listan över de alarmerande biverkningarna. Det är omöjligt. Ändå fortsätter psykiatriker att förlita sig på falska och vilseledande påståenden för att promota dessa preparat.

Ett exempel är den en gång utbasunerade teorin om ”kemisk obalans”, ett mästerverk i psykiatrisk pseudovetenskap från 1965 som hävdade att människor med psykiska störningar led av en ”obalans av kemikalier” i hjärnan som psykiatriska preparat kunde korrigera.

Nästan sex decennier senare avslöjades denna ”teori” vara en uppfinning som spreds av psykiatriker och läkemedelsföretag. Istället för att förneka bedrägeriet medgav psykiatriker att de hela tiden vetat att teorin var falsk. I åratal använde de denna bluff för att sätta och hålla patienter på farliga psykiatriska preparat.

Sanningen är att ingen egentligen vet hur psykofarmaka påverkar kroppen. Bipacksedlarna till psykofarmaka anger vanligtvis att ”verkningsmekanismen” är okänd. Det som gör saken ännu värre är att stora publicerade och opublicerade studier om psykofarmaka har kommit fram till att dessa preparat inte ens fungerar. Men det hindrar inte psykiatriker från att förskriva dem vid fyra av fem läkarbesök.