Rättvisan urholkas: Hur psykiatrin har förvanskat lag och rätt

Denna rapport är en detaljerad undersökning av det våldsamma angrepp på rättssystemet som skett under de gångna sju decennierna – och inte bara av brottslingar. Det finns ett dolt inflytande i våra domstolar, ett som, även om de högljutt hävdar sin kompetens och önskan att hjälpa, i stället har förrått våra högt skattade värderingar och gett oss ett växande fängelseklientel till skyhöga offentliga kostnader. Detta inflytande utgörs av psykiatri och psykologi.

Den framstående Thomas Szasz, professor emeritus i psykiatri vid State University of New York, Syracuse, kommenterar idag att: ”fenomenet med psykiatriker som undersöker personer för att fastställa huruvida de är ansvariga eller ej, är ett vanligt inslag i vårt samhälle. ...” På samma gång anser han att psykiatrin antagligen är ”den mest destruktiva kraft som drabbat samhället de senaste sextio åren”.

Chockerande? Utan tvekan. Men också väl motiverade och insiktsfulla. Dr Szasz är en internationellt hyllad författare av mer än trettio böcker. Han har både erfarenheten och auktoriteten att förklara att den psykiatriska yrkesutövningen stadigt har underminerat grunden i vår kultur – individuellt ansvar, prestationsnormer, undervisning och rättvisa. Summan av kardemumman, säger han, är att ”... psykiatriker har till stor del varit ansvariga för att skapa de problem som de skenbart har försökt att lösa”.

Sedan 1965 har USAs våldsbrottsfrekvens för personer under 18 år ökat med över 147 %, och överträdelser av narkotikalagar med över 597 %. Antalet våldsbrott i hela Europeiska unionen, Australien och Kanada har nyligen börjat likna och till och med passerat dem i USA. Sedan 1970-talet ökade också brottsligheten med 97 % i Frankrike, 145 % i England, och 410 % i Spanien. Antalet våldsbrott i Storbritannien har stigit med 545 % sedan 1985. Sverige har nu en brottsofferstatistik som är 20 % högre än USA. Och en studie av sju ryska fängelser fann att 43 % av de intagna hade injicerat droger. Av dem började mer än 13 % sitt missbruk i fängelset.

Rehabilitering av brottslingar är en sedan länge bortglömd dröm. Vi bygger fler fängelser och antar ännu strängare lagar i tron att dessa kommer att fungera som ett avskräckningsmedel. Samtidigt håller ärliga människor på att förlora tron på rättvisan, eftersom de ser brutala brottslingar undgå en fällande dom genom att bisarr och obegriplig försvarstaktik används.

På 1940-talet proklamerade psykiatrins ledare sin avsikt att infiltrera området för lagstiftning och få till stånd en ”omtolkning och så småningom ett avskaffande av begreppet rätt och fel”.

Det är rättssystemet och ett fungerande och rättvist system för förvaltning av lagen som skiljer upplysta demokratier från totalitära stater. Medborgarna har rätt att förlita sig på systemet för sin fred och säkerhet.

När man ser tillbaka har psykiatriker Karl Menningers triumferande förklaring, att ett beslut 1954 av den federala appellationsdomstolen i Washington, DC var ”mer revolutionär i dess totala effekt” än Högsta domstolens beslut om att göra slut på segregationen mellan afroamerikaner och vita, nu fått en profetisk kvalitet. Han syftade på domstolsutslaget, som ansåg att en person med psykiska problem inte är straffrättsligt ansvarig för olagliga handlingar.

Beslutet utlöste en omedelbar ökning av psykiatriska vittnesmål i rättssalar i USA och spred sig snabbt över hela världen. Den samlade effekten av denna trend i rättsväsendet har sedan dess sysselsatt juridiskt lärda personer, kriminologer och experter på samhällsanalys världen över. Det råder enighet om att den ”totala revolutionerande effekten” har varit en massiv urholkning av allmänhetens förtroende för rättssystemets förmåga att skipa snabb och opartisk rättvisa.

Menninger hade anledning att glädja sig. Domstolsutslaget följde mindre än ett decennium efter att de ledande psykiatrikerna av i dag – Menninger är en av dem – hade satt som mål att infiltrera juridiken som en del av sin strategiska plan för en global psykiatri. G. Brock Chisholm, som tillsammans med John Rawlings Rees var en av grundarna av World Federation for Mental Health (WFMH), sade rakt på sak till sina gelikar vid denna tidpunkt: ”Om rasen ska befrias från den förlamande bördan av gott och ont måste det bli psykiatrikerna som tar det grundläggande ansvaret.”

Samuel Hamilton – rådgivare för Public Health Service och blivande ordförande för amerikanska psykiatriförbundet (APA) – liknade Chisholm och dennes uttalande vid en ”gammal profet” som presenterar ett ”Nytt Jerusalem” där vi alla ska leva.

Rees var ogenerat rakt på sak när han sade: ”Det offentliga livet, politiken och industrin bör alla vara inom psykiatrins intressesfär. ... Om vi skall infiltrera andra människors yrkesmässiga och sociala verksamheter, tror jag att vi måste imitera totalitärerna och organisera någon slags femtekolonnsaktivitet! ... Låt oss alla därför i all tysthet vara femtekolonnare.” Rees ansåg att områdena juridik och medicin var ”två av de allra svåraste att angripa”.

Och angrep gjorde de, med resultatet att systemet håller på att misslyckas på grund av deras inflytande. Nu är det upp till de många samvetsgranna, hårt arbetande och alltmer desillusionerade människorna inom systemet att inse detta och befria det från dessa destruktiva inkräktare.

I denna rapport hoppas vi kunna hjälpa dig att förstå hur detta skedde. Vi visar hur psykiatrins ideologier och åtgärder har bidragit till dagens misslyckade rehabilitering av kriminella och en ökad kriminalitet.

Slutligen ger vi förslag om hur man vänder dessa trender. Vi litar på att denna information kommer att hjälpa människor som har god vilja och integritet att korrigera ett system som sviker sina invånare. De anständiga, de produktiva, de allra flesta av oss, förtjänar inget mindre.

Högaktningsfullt,


Jan Eastgate,
Ordförande för internationella
Kommittén för mänskliga rättigheter

NEDLADDNINGAR